Att vi äntligen får sommarlov efter den här kämpiga våren med alla inlämningar och nationella prov borde vara en enorm lycka, och visst är jag glad.... men jag kan inte beskriva hur tråkigt det är att gå skilda vägar från alla underbara människor. Så väl lärare som elever. Självklart var detta inte sista gången vi sågs, men aldrig mer varje dag som det har varit.. 
Jag hann knappt få syn på min underbara klass innan tårarna forsade fram redan utanför kyrkan. 
Alla instrument spelades bättre än någonsin tidigare och sången sjöngs bättre den också. 
Maja och Malin, ni rörde oss alla till tårar med eran låt, ni är fantastiska!
De fina talen och tacken till alla våra underbara lärare satt precis där de skulle. Pelle, Göran, Elin och Markus, ni är gryma! Jag saknade dock ett tack till Stellan, en av våra finfina mentorer. Tack Stellan!!
Detta var en avslutning jag aldrig glömmer.