När jag va lite blev jag sur som en citron så fort mamma hon sa att jag behövde träna på något. Men säger någon det till mig idag är det bara en ny utmaning som antagligen dels kommer göra saker lättare för mig, men samtidigt så är det något som jag kommer känna mig j*vligt nöjd med längre fram. Får jag en utmaning nu så blir jag mer glad som en jordgubbe än sur som en citron. Jag skulle inte göra, för mig, helt sjuka grejer. Som att hoppa bangyjump eller att åka balder.. usch..

Jag kom att tänka på det här nu när jag har städat klart mitt rum flera timmar innan deadline. Det hade jag aldrig klarat för ett år sedan. Och nu sitter jag här och är j*vligt nöjd! med mig själv! Lisas mamma färskade upp mitt minne om min fega barndom när hon igår förklarade precis hur rädd jag va för alla deras djur för Miss Lisas tränare. Och hon va så stolt över hur "modig" jag har blivit..

Nu tänker jag cykla bort till mitt piano och kämpa med det lite för att bli ännu nöjdare och sen borde jag plugga och kemi och försöka att inte få ett nervsammanbrott..