Det är lite underligt det här men jag vaknar ganska ofta på lördagar och känner bara för att borra ner huvudet i kudden igen och aldrig gå. Samtidigt som jag vet att det aldrig skulle hända för de få gånger jag gör så (en gång på 5 år?) blir jag så fruktansvärt uttråkad! Med andra ord så släpade jag mig upp ur sängen, drog upp rullgardinen och kände att det kanske kunde bli en helt okej dag ändå. SOlen skiner, eller det är moln fast den typ skiner ändå.. Nu ska jag iaf åka iväg med massen och pappsen och slänga en massa grejor innan Majsen kommer hem från stallet, då går tåget mot staden. MAXAT.