Resan började väll egentligen så fort jag gick utanför huset på torsdagen. Mamma, pappa och Hugo följde mig till bussen (mamma var nog mer nervös än jag va då). På vägen ner kollade vi på lite filmer, åkte färja, sov lite, lyssnade på musik, men det jag nog gjorde mest var nog att slå i huvudet. Så fort man skulle gå och byta plats slog man ju i huvudet i taket. Jag har tänkt på varför det alltid är 2 och 2 säten i bussar, ledarna blev ju skitsura om vi satt i knät på varandra. När vi hade suttit i bussen i ca. 10 timmar började vi bli "lite" trötta/flummiga som ni ser på bilderna.

När vi kom till hotelet fick vi våra rum, som kanske inte var jättefina men men. Vi bodde granne med Donken så innan vi somnade satt vi där och pratade lite allmän skit.

Vi började med hotelfrukost, sedan upp och packa solglasögonen, vädret kunde inte ha varit bättre. Hela gänget hoppade in i bussen och den rullade mot koncentrationslägret sachenhausen. Det var hemskt, jag måde illa hela tiden, tänk att gå på marken där dom blev plåggade. Usch. Lunch åt vi på en liten resturang i byn. Sedan gick bussen mot Berlin centrum. Där fick vi en guidad tur (jag ramlade i bussen och pajade hela axeln) och fick gå upp i domkyrkan. Middag åt vi på Hard Rock café, coolt. Innan vi kom tillbaks till hotelet stannade vi på svenskakyrkan och pratde om dagen och lite annat. Jag fick en riktigt bonbränna på ryggen.

Sista dagen i Berlin. Förmiddagen tillbringade vi på judiskamuseet, vi frågor och skulle hitta alla svar. Jag och Jacquline frågade personalen, han var kul. Vi blev avsläppta mitt inne i centrum och sen var det bara att shoppa loss, Kristoffer drog med mig och Sandra in på KaDeWe (Berlins motsvarighet till NK). Jag trodde jag skulle svimma, aldrig mer säger jag bara. Jag hittade lite grejer, det får ni bilder på senare. Middag åt vi på en resturang som blev fylld med svennar, vi var inte dom ända. Innan vi åkte ut till hotelet stannade vi vid irksdagshuset och det där som ligger brevid som jag inte minns vad det heter. Där kunnde man åka en grym cykel. Man satt sju pers i en cirkel, alla trampade men bara en styrde. Han körde som en galning och gud va kul det va. När vi va tillbaks i vår lilla håla tog jag, linda, linda, emma och sandra en promenad och pratde med lite tyskar, dom kunde jättelite engelska så jag och linda sa vad vi kunde på tyska. Linda sa: Jag heter linda. Jag sa: Jag har en potatis i min näsa. Hon blev lite förvånad.

Trodde jag skulle dö av trötthet hela förmiddagen. Vi såg lite filmer, åkte färjorna igen, flummade, skrattade och som på vägen ner: slog i huvudet.